Formel 1

Död och förbannelse – af Petersens minns Senna

0:33 min

Kommande helg körs Emilia-Romagna GP på Autodromo Enzo e Dino Ferrari i Imola. I många år kördes också San Marino GP där. Men ingen som var där den 1 maj 1994 kommer att glömma den dagen. Det som alla trodde var omöjligt var möjligt. Det var som om det låg en förbannelse över banan den helgen när Ayrton Senna omkom. Och inte bara han utan även österrikaren Roland Ratzenberger miste livet.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Redan två dagar innan började vad som skulle bli en katastrofal helg. Rubens Barrichello kraschade på träningen. Bilen hängde sidledes i nätet. Brasilianaren bröt en arm och näsan.

Den första person han såg när han vaknade upp på sjukhuset var Ayrton.

”Han hade suttit där ganska länge och väntat. Så det är mycket lätt att förstå mina känslor när han omkom två dagar senare. Mitt liv förändrades den dagen”, säger Barrichello.

”Som förare var Ayrton nästan oslagbar. Som människa stod han på en helt annan nivå än vi andra.”

I kvalet kom den första chocken. Roland Ratzenberger kraschade och omkom. Ayrton tog det mycket hårt. Gode vännen professor Sid Watkins, som också var FIA:s läkare, har berättat att Sennas instinkt var att inte köra loppet. – Vad vill du bevisa, frågade Watkins. Sluta och låt oss åka och fiska istället.

Ayrton sa nej för att det var han plikt att ställa upp.

I starten körde Pedro Lamy på den finske föraren J J Lehto, som stod still, bakifrån. Nio åskådare och några mekaniker blev skadade av två däck och andra delar. Det blev omstart. Senna låg i ledning. Fram till Tamburello-kurvan. Bilen gick rakt fram och in i muren.

Många av de som var ögonvittnen eller satt i pressrummet hade aldrig upplevt en dödsolycka. Därför blev chocken dessto större. Alla satt som förstenade och stirrade på tv-skärmen. Ingen sa något. När de såg att läkarna började med hjärtmassage förstod de vad de bevittnade. Det är ett minne som ingen kommer att glömma. När nyheten spreds i hans hemstad avbröt man en viktig fotbollsmatch och hela publiken reste sig för en tyst minut.

Ayrton. En förare som många sa att någon höll en skyddande hand över och som hade en aura av osårbarhet omkring sig. Ayrton var så perfekt att ingen trodde att något skulle kunda hända honom. Han hade en karisma som mycket få människor har.

För många av de yngre förarna, som kommit in i sporten ett par år senare än brasilianaren, var han deras idol och hade varit det sedan de länge. En man som de såg upp till och beundrade. Och lyssnade till. Ingen av dem hade kört ett lopp där en konkurrent hade mist livet. Därför var chocken dessto större. Reaktionen kom efter loppet men det tog ganska lång tid innan den bittra saningen sjönk in. Gerhard Berger försvann en vecka och tänkte mycket noga efter om han skulle sluta eller fortsätta.

Vad som orsakade olyckan får vi aldrig reda på. Alla utesluter dock ett förarfel. Enligt undersökningar som gjorts kom man fram till att rattstången bröts. Något som Williams förnekar. Det blev en utdragen rättegång där alla inblandade blev frikända. Men konstruktören Adrian Newey känner sig än i dag skyldig.

”Vad som orsakade olyckan förföljer mig. Det var en mycket svår tid för jag hade aldrig tänkt på att någon skulle omkomma i en bil som jag var ansvarig för.”

Adrian tror inte att rattstången gick sönder utan att olyckan berodde på en smygande punktering, som gjorde att bilen blev instabil. Ayrton hade kanske kört över någon liten vrakdel som låg kvar på gridden.

Under 50- och 60-talen kördes knappast ett lopp utan en svår krasch. Jackie Stewart sa en gång att på helgerna körde förarna antingen ett lopp eller gick på en begravning. Samanlagt omkom 48 förare. Under 70-talet var statistiken inte fullt lika dyster. Åtta förare inklusive Ronnie Peterson.  Under 80-talet omkom bara två förare. Gilles Villeneuve och Ricardo Paletti. Formel 1 hade vaggats in i en falsk säkerhet. Man använde nya och motståndskraftigare material. Banorna byggdes om. Watkins drog igenom många förbättringar och förarna tog en aktiv i roll i säkerhetsfrågor. Krascherna fortsatte men förarna klev oskadda ur vraken. Fram till denna katastrof. Man kan aldrig nå 100 procent säkerhet.

Vad gjorde Ayrton Senna så speciell? – Han gav oss hopp, säger man i slummen i Sao Paulo.

Ayrton var trots sin priviligerade bakgrund de fattigas mästare. Han var en konstnär och trollkarl bakom ratten som fascinerade alla. En man med starka principer grundade i sin  religiösa uppfattning och utbildning. Och det var dessa principer som gjorde honom så stor. Självklart hade han också sina kritiker. – Några förstår mig. Andra inte, sade han själv.

Men det var också medmänniskan Ayrton Senna som gjorde att han fick så många lojala supportrar. Också bland människor som inte hade det minsta med F1 att göra. – De rika kan inte leva länge till på en ö i ett hav av fattigdom, sade han en gång. I Brasilien lider många människor av korruption, fattigdom och kriminalitet. Jag vill försöka att hjälpa dem och ändra deras situation.

I all tysthet hade han donerat mycket pengar till olika välgörande ändamål i Brasilien. Ofta stick i stäv mot vad andra förmögna brasilianare tyckte. Han hjälpte urinvånarna och de fattiga jordlösa dagsarbetarna.

Han startade också Ayrton Senna Foundation som idag leds av hans syster Viviane. Man hjälper ungdomar att komma bort från knark, prostitution och brott. De får bostad och näringsrik mat och en chans att gå i skolan och lära sig ett yrke.

Analyserar man föraren Senna hittar man en helt annan person. Att han var otroligt väl förberedd och pedant. Men när starten gick kom racerföraren fram och han kunde vara hänsynslös. Segerviljan var så enorm att det hände att konkurrenterna frivilligt flyttade på sig när han kom bakifrån. De visste att han var beredd att satsa allt för att köra om. Att vinna betydde allt för honom och hade gjort det sedan han började tävla med en go-cart när han var 12 år gammal. Ayrton ville nå längre än någon annan. Att köra i ett område där ingen annan varit före honom. Han var på jakt efter Upplevelsen. Hade ett Mission att fylla. Få människor har förmågan att koncentrera sig 100 procent i två timmar utan att göra minsta lilla misstag oavsett vad de sysslar med. Ayrton kunde det. Och ändå ha lite i reserv om det behövdes. Genom sitt sätt att tänka kunde han själv skapa Kraft. Blixsnabb reaktion. Otrolig skarp syn. En sällsynt förmåga att kunna läsa och förutse utvecklingen av loppet.

På den tiden fanns det ingen radioförbindelse mellan förare och raceingenjör som hjälpte till. Han körde mot sig själv och knuffade fram den omöjliga gränsen en bit till. Ofattbar bilkontroll i regn. Många anser att första varvet i ösregnet 1993 på Donington var det bästa han någonsin kört. Kirurgisk precision. Ayrton kunde göra en dålig bil till en vinnare. Han dominerade sin omgivning Allt det här gjorde Ayrton Senna till Vinnaren. Vad han hatade var politiken och hyckleriet i sporten. Han hade en mycket stark passion för Formel 1 och ville att ingen eller inget skulle förstöra denna inställning.

I ett lopp sa han att han såg Gud i en kurva. I ett kval i Monaco berättade han efteråt att han kört som i trance och inte var medveten om vad han gjorde. Som om någon annan varit med i bilen och kört den. Han ”vaknade” inte upp förrän han passerade mållinjen. Självklart tog han pole, 1,427 sekunder snabbare än Alain Prost. – Det var den mest intensiva upplevelse jag någonsin haft i F1.

Han läste ofta bibeln och försökte leva som den predikade. Utanför men inte på banan. Det var det som gjorde honom så komplex men samtidigt så fascinerande att lyssna på när han talade. Det var alltid tyst när han pratade. Hans röst trollband alla och svaren var mycket intelligenta. och väl genomtänkta. Utom den gången i Japan där han ansåg sig ha blivit rånad på en seger och använde ord som man aldrig tidigare hört honom ta i sin mun. En gammal sjöbuse hade känt igen språket. Vad Ayrton glömde i upphetsningen eller inte visste var att hela presskonferensen sändes ut i högtalarna runt banan.

När han fick Gerhard Berger som stallkamrat levde Ayrton i sin egen värld. Och det var Formel 1. Att det fanns en annan värld utanför där man kunde festa och ha skoj hade han inte upptäckt. Den visade österrikaren honom. Ayrton lärde sig att skratta. Idag är deras practical jokes mot sig själva och andra legendariska. De var helt olika typer och det var därför de blev riktiga kompisar.

Till sist ett personligt minne. Efter Australiens GP i Adelaide hade man alltid en rockkonsert. Ett år var det Tina Turner. Ayrton står i kulisserna när hon ser honom. Turner avslutar sin sång, vänder sig om till bandet och ger en kort order. Med sin råa stämma börjar hon sjunga You are simply the best som bara Tina Turner kan. Hon lockar ut Ayrton på scenen och de börjar dansa. Det gick kalla kårar längs ryggen och jublet från publiken dränkte musiken.

Ayrtons dåvarande flickvän Adriane Galisteu berättade senare att han hade en österrikisk flagga i bilen som han ville vifta med när han kom i mål för att hedra Roland Ratzenberger.

Nuvarande och kommande F1-förare kommer att alltid att jämföras med Ayrton Senna. Men det kommer aldrig att komma någon ny Senna. Kanske en lika bra förare men inte samma människa. Ayrton Sennas minne kommer alltid att leva kvar. Både i depån, på läktarna och framförallt i slummen i Sao Paulo.