Marvin Musquin vann utan att imponera. Eli Tomac gjorde bort sig. Och Ken Roczen fullbordade sin magnifika comeback. Det var huvudrubrikerna efter premiären i Anaheim. I helgen väntar årets andra supercrossrunda, i Houston, och vi summerar det vi vet. 

• Vi börjar med 250–klassen där Shane Mcelrath gjorde precis som i premiären förra året, nämligen vann utan större problem. Mcelrath är knappast den förare det pratas mest om men han nåste förstås hållas som en av huvudfavoriterna efter vad han visade under fjolåret. Där han förresten också vann andra rundan. Dags för ny repris?

• Värre för Mcelraths teamkompis i TLD/Red Bull/GoPro/KTM, Alex Martin, som i premiären först kraschade under dagen och sedan igen i finalen, som han tvingades avbryta. Skadan han ådrog sig gör att han missar den kommande rundan i Houston. Martin hoppas dock kunna vara tillbaka redan om en vecka.

• Också Christian Craig, som lär vara sådär nöjd med en femteplats, ådrog sig en smäll i Anaheim men kommer köra i Houston.

 

Shane Mcelrath tog en ny premiärseger. Foto: Simon Cudby/KTM

 

• Justin Hill, den regerande mästaren i 250 West, hade en tung premiär och såg inte ut att köra med något vidare självförtroende när han nu bytt Pro Circuit Kawasaki mot JGR Suzuki. Hill kan betydligt bättre än den sjunde plats han körde in på.

• Men då är å andra sidan konkurrens stenhård på västkusten i år. Förutom premiärvinnande Mcelrath är både tvåan Aaron Plessinger, trean Adam Cianciarulo och fyran Joey Savatgy värdiga utmanare om titeln.

• Vad gäller rookiefighten i 250 West vann Chase Sexton den, som åtta. Honda–föraren var iväg topp–5 i finalen men föll bakåt. Ändå en klart godkänd debut. Klart godkänd var också nian Justin Cooper, som också han debuterade.

• Stora klassen då? Ja, Marvin Musquin imponerade knappast stort under kvällen men kom ändå från A1 med sin tredje 450–seger i karriären. Det var i alla fall imponerande.

 

Tung kväll för Eli Tomac i Anaheim, trots fina starter. Foto: Kawasaki

 

• Eli Tomac. Diskussionerna om han har vad som krävs för en Mästare tog ny fart. Tomac ledde från första varvet, drog ifrån men föll. Tappade brallorna, stannade och fixade dem, men bara för att svänga av ett par varv senare. Tydligen skulle han ha slagit i axeln. En märklig historia. För nog hade Tomac med brallorna på sned och en öm axel kunnat köra upp sig och plocka åtminstone en handfull poäng? Mer än halva racet återstod ju. Eller var han så frustrerad att han inte vågade riskera något mer?

• Justin Bogle är fortfarande inte tillbaka hos Autotrader/Yoshimura/Suzuki Factory Racing, som dock har hittat en ersättare till Houston. Det handlar om Stewart, men inte James utan istället lillebror Malcolm. 250 East–mästaren från 2016 var på gång med en privat satsning men hann inte i tid till Anaheim 1. Nu kan han lägga de planerna på hyllan för några veckor i alla fall.

• Jason Anderson slutade tvåa och belönades efteråt med ytterligare tre år hos Rockstar Energy Husqvarna, vilket gör att vi kommer se honom stanna över säsongen 2021. Trygghet. Och Husqvarna räknar med andra ord inte bara segrar. Eller så får man ett år per seger. Under Andersons tre år hittills i stora klassen har det nämligen bara blivit tre segrar.

 

Jason Anderson har skrivit på för ytterligare tre år med Husqvarna. Foto: Simon Cudby/Husqvarna

 

• Största överraskningen? Justin Barcia helt klart, som planerade att köra privat men fick ett gäng rundor hos Factory Yamaha i skadade Davi Millsaps ställe. Barcia tackade med en tredjeplats. Hans första pallplats sedan 2014.

• Imponerade gjorde också Weston Peick, som slutade femma, Justin Brayton, på en sjunde plats,  och Chad Reed, som med minimala förberedelser efter sin skadade fot kvalade in till finalen och blev 15:e.

• Och så var det Ken Roczen då. Mindre än ett år efter skadan som höll på att kosta honom såväl karriären som vänsterarmen var tysken tillbaka. Ja, han var till och med snabbast av samtliga under det andra tidskvalet. Det var som mekanikern Oskar Wirdeman sa efteråt, ”det var nästan som att vi glömde bort hur lång väg tillbaka han faktiskt haft, förväntningarna blev nästan där de var innan skadan”. Efter en medioker start i finalen (inte så konstigt med tanke på att Roczen inte tävlat på ett år) körde han upp sig och blev fyra. En bedrift som inte nog går att imponeras av.

 

Ken Roczen var tillbaka och lär bli att räkna med i år. Foto: HRC Honda