Baku i Azerbajdzjan pyntade, enligt uppgift, 400 miljoner kronor för att arrangera ett F1-lopp i stan, men inte ens om hela Gotland gick ihop om den summan skulle Visby få till det.
Gränderna är för trånga och det finns inga fartfyllda racksträckor.
Å andra sidan kunde det bli häftig kalabalik.
F1-premiären i Baku blev en vattendelare.
Det var kaos och kalabalik, det låg bildelar på banan, finländarna Valtteri Bottas och Kimi Räikkönen krockade och bråkade, Sebastian Vettel körde medvetet in i Lewis Hamiltons mersa, australiern Daniel Ricciardo vann överraskande och 18-årige Lance Stroll blev ännu mer överraskande trea.
Hej och hå.
Följde loppet med min vän Thomas Johansson i ett rum i gångarna på Ullevi i Göteborg i väntan på Coldplay. Eftersom jag inte är så intresserad av formel 1 var det ett lopp i min smak – ungefär som när måttligt sportintresserade föredrar hockey framför fotboll eftersom det i hockey ”alltid är nån som drattar på ändan”.
En annan av mina vänner, Richard Williams, som skrivit hela bibliotek fulla med böcker om formel 1, var inte lika förtjust.
Richard är en F1-estet och rynkade på näsan som bara han kan när vi sågs i London för nån vecka sen bara jag nämnde staden Baku.
Men organisationen bakom formel 1 verkar veta vad den gör och det är fortfarande bra drag kring de tv-sända loppen.
När jag själv inte riktigt vet brukar jag konsultera en popstjärna jag känner, vi kan kalla honom Per Gessle, och jag bad honom förklara var han är en F1-supporter. Popstjärnan skrev så här:
”Jag har alltid älskat bilar och på 70-talet var F1-världen lite samma sak som man trodde rockvärlden var. De hörde liksom ihop. Supercoola förare som James Hunt, Keke Rosberg, Ronnie Peterson, Reine Wisell, Jacky Ickx, Francois Cevert, Jochen Rindt, Niki Lauda, Denny Hulme, Jackie Stewart, Chris Amon, Pedro Rodríguez, Emerson Fittipaldi, Derek Bell eller Clay Regazzoni körde i livsfarliga bilar på livsfarliga banor. En eller två dog varje säsong. Och bilarna var grymt snygga. Och lät fantastiskt. Precis som Beatles och The Who. En fantastiskt spännande värld i en tid då längden på luggen var viktigare än det mesta.
Sen dess är jag hooked, även om det i dag är lite för ’corporate’, lite för mycket pengar, politik och networking (ungefär som i musikbranschen) och bilarna låter inte lika coolt längre. Men två timmar varannan söndag är det värt att offra. Och ett eller två race på plats varje säsong är ett måste. Det luktar så gott i depåerna.
Jag har åkt i en tvåsitsig F1-bil (McLaren) runt Hockenheim några varv och det var en oförglömlig upplevelse. En adrenalinkick av Guds nåde. Bilen var klistrad i asfalten runt kurvorna. Fantastiskt.”
Jag hade nog varit mest rädd. Speedway är min motorsport trots att det inte finns broms på cyklarna.
Marcus Ericsson verkar malplacerad i Sauber-stallet och det finns ingenting som tyder på att Sverige får en storstjärna i formel 1 de närmaste åren.
Var detta placerar Motorprinsen vet jag inte.
Jag frågade Expressens motorskribent Jan-Erik Berggren om Motorprinsen och Berggren svarade:
”Han fick tidigt lektioner av Jan ’Flash’ Nilsson, Thomas Johansson och Kenny Bräck. Han har vunnit ett STCC-heat, men med klen konkurrens och omvänd startordning. Han anses vara bra även om det sker ett och annat misstag då och då, å andra sidan tror jag rätt många med normalbegåvning hade klarat samma sak med samma träning.
Det bästa med hans racingliv är att han har kommit ut bland vanligt folk och därmed blivit mer bekväm i offentliga sammanhang. I teamet är det ingen skillnad mellan honom och de andra och han fick vara som en vanlig 19-20-21-åring som sysslar med en sport.
Jag gissar att motorsport blir en hobby för honom så länge han kan köra. Jämför med personer som Paul Newman, Patrick Dempsey med flera som använt sina pengar och sin berömmelse för att få tävla med bilar och befinna sig i den miljön.”
Att teckna Motorprinsen har länge varit ett önskemål/krav från Helén Rasmusen.
Hon har i många år velat göra hela kungafamiljen och jag har sagt att vi måste hitta ett sammanhang. Med Motorprinsen i dag har vi nu lyckats göra alla, vilket jag meddelade Helén, som befinner sig i Los Angeles.
Hon svarade:
”Men det har ju tillkommit fler nu”.
Visst, ja, prinsessan Sofia och Chris O’Neill.
Med andra ord: Fortsättning följer, om Helén får som hon vill.