”Vore kul att ta en etappseger”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2009-12-26

Nu är doldisen Berglund Sveriges stora hopp i Dakar

Thomas Berglund laddar just nu inför Dakarrallyt.

Efter flera år i skuggan av de svenska tjejerna är Thomas Berglund redo att ta klivet fram.

Mot en topplacering i Dakar.

– Det vore kul med en etappseger, säger ett av Sveriges stora hopp.

De senaste åren har Dakarrallyt för svensk del handlat mest om två tjejer. Det har gjorts mängder av ­intervjuer med två damer som nått blandade resultat.

Tina Thörner som är klartläsare och Annie Seel som kör MC.

”Allt var över”

Men i skuggan av dem finns det en kille med en målsättning att vara bland de tio främsta i mål i MC-klassen.

– Jag tror och tycker att det är en realistisk målsättning, säger den svenske officeren som tidigare tävlat i enduro.

Han startade sin treåriga satsning med en 19:e plats 2007 och i fjol höll han sig bland de 15 främsta, men en krasch förstörde det fina resultatet.

– Jag hade drabbats av lite tidstillägg dagen innan och var ouppmärksam i dammet, jag låg bakom några killar och det var snart dags för tankning, men så körde jag i en uttorkad flodfåra och allt var över, berättar han.

Känner sig bättre

I år hoppas han på en helt annan utgång av världens tuffaste rally.

– I år kompromissar man lite med reglerna eftersom de stora cyklarna försvinner till 2011, vi som kör 650 har en del restriktioner och bland annat så begränsar man topphastigheten. Det kommer att handla om vem som trimmar cykeln bäst och vem som är bäst på att serva den, ­säger han.

– Men jag känner mig flera gånger bättre än tidigare så topp tio är en realistisk målsättning. Mitt problem är navigeringen i öknen, men självklart vore det kul att ta en etappseger. Men det kanske inte är riktigt realistiskt att tro på det, då måste allt klaffa. Jag måste hänga på någon som navigerar extra bra och några av de andra toppförarna måste köra bort sig.

Årets tävling startar i Buenos Aires, Argentina, på nyårsdagen och går i mål på samma ställe den 17 januari.

”Skräckblandad förtjusning”

– Det är med en skräckblandad förtjusning som jag åker, säger han.

– De fem första dagarna är värst, då har inte kroppen vant sig vid att inte äta och att sitta i sadeln en hel dag. Men sedan kommer man in i andra andningen. Man tål helt enkelt mer än vad man tror, det gäller bara att tänka positivt så går det.

Och kanske räcker det till en topplacering.

Följ ämnen i artikeln